Kärlek

Sitter här på morgonkvisten med min äldsta son, lillebror sover fortfarande. Vi har så mysigt i soffan, hans mjuka lilla kropp lutar sig mot min. Det är faktiskt helt otroligt vilka känslor man har till sina barn, går inte att jämföra med något annat.
Man får det underbaraste leendet ungefär en miljon ggr/dag, men man är också arg massor under en dag. Jag önskar att man kunde förklara för de små att arg måste man bli ibland för det är ju på det viset ni lär er vad som är rätt och fel. Hur man handskas med medmännsikor och miljön runt om en. Att vara arg ger mig så dåligt samvete och ångest, se det ledsna ansiktet och tårar som rinner över kinden. Var det verkligen så farligt? Var jag tvungen att bli så arg? Jag vet att jag gör rätt som visar rätt och fel så varför ska jag få dåligt samvete?
Iallafall så är det ju en helt fantastisk känsla man har till sina barn, ditt eget kött och blod.
Det var mina tankar här i soffan klockan sju på morgonen. Nu ska vi krypa ner till lillebror o gosa i sängen alla tre.

//Mian